En försommardag 1995 samlades ett 10-tal järnvägsintresserade hemma i köket hos Bengt
Holmer och Anita Borgh i Vaxholm. Någon med järnvägsintresse kände någon annan och en
tredje kände en fjärde och så bestämdes det att vi skulle träffas. Nu satt vi i köket och
språkade. Några hade ett färdigbyggt lok, någon hade en svarv och fräs. Ja, en hade till och
med 3 stycken svarvar. Några hade inget annat än ett brinnande intresse för små
trädgårdsjärnvägar.

Vi presenterade oss för varandra och vad vi var intresserade av. De flesta hade 7¼-tum som
intresse. Några tyckte det var viktigt att få tips om var man kunde köpa små skruvar och
bultar som inte längre fanns hos Clas Ohlson eller Jula, Eller var man köper en billig fräs eller
andra verktyg. Någon annan ville ha hjälp med svarvning. Någon undrade hur och var man
kan provtrycka en panna.

Vi bestämde oss för att bilda Stockholms 7¼”-förening med Bengt Holmer som ordförande,
UIf-Christer Möllevinge som sekreterare och Klas Altin som kassör.
Bara några enstaka hade en bana i sin trädgård. Ganska snart kom frågan upp om det skulle
vara möjligt att skapa en egen klubb-bana någonstans i Stockholmsområdet, på samma sätt
som i Borås. (I Gävle drevs på den tiden järnvägsmuseets bana av en privatperson.) Vi var bl.a.
iväg till ett långt parkområde i söderort, men flera tyckte att området var för allmänt och
svårövervakat. Det behövs ju inte mycket för ”vandaler” att bända rälsen så att den blir skev
och det skulle behövas mycket arbete för att återställa till körbart skick.

Vi blev inbjudna till flygplatsen på Skå för att kunna ha en bana för barnen då framför allt
Pappa var ute en flygtur. Men väl på plats och nar vi hade stakat ut en möjlig linje kom två
”piloter” fram och sa att ”Det ska f.n inte vara några ånglok i närheten av våra flygplan!” Vi
ville inte ha någon konflikt, så det var bara att tacka och säga adjö.
1998 blev vi 10 stycken som satsade en extra slant och samlades en gång i veckan i källaren
till Norrtulls sjukhus, där Håkan Pettersson hade en verkstad. Vi byggde ett mobilt spår, typ
Märklin, som kunde sättas ihop till en stor oval med två växlar för ett sidospår/station. Spåret
kom sedan att användas på Tekniska museets innergård då de firade sitt 75-ars jubileum

Året därpå sattes spåret upp på en plan framför Junibacken vid Angdagarna på
Djurgården. Båda tillfällena blev mycket populära. Det gick åt mycket resurser för att sätta
upp banan och sedan hade vi svårt att förvara materialet. Så småningom såldes spåret till
järnvägsmuseet i Ängelholm.

Det blev inte så mycket av de planer vi hade med ett eget spår. Men så kom Torsten
Nordstrand med som medlem och han ville ha hjälp att bygga ett spår på sin tomt norr om
Roslagskulla. Vi hjälpte till att staka en linje ner till Furusundsleden. Vi fick tag på en tom
utrangerad container och den blev vår verkstad/lokstall. Och vi var med och underhöll banan
och körde på den under ett antal år.
Vi har gjort utflykter bl.a. till Hinderstorpsbanan i Frövi, en bana i Hinsnoret mellan Falun och
Borlänge och Mutebo-Aspnäs järnväg söder om Linköping. Några medlemmar har till och
med åkt ner på ett järnvägsbesök i Schweiz.

Under många år har vi varit engagerade i den bana som finns på Järnvägsmuseet i Gävle. Det
började med att vi byggde och skänkte ett stationshus. Sedan har mer arbete nedlagts och
för närvarande har vi regelbundna körningar där.